FINA: s svårighetsgrad i dyktabell

click fraud protection

Vid tävlingsdykning är poängsättningen beroende av de fastställda svårighetsgradsstandarderna som fastställts för varje dyk av Fédération Internationale de Natation (FINA). FINA är en organisation som styr simning, dykning, synkronsim, vattenpolo och simning i öppet vatten på högsta konkurrensnivå.

I dykevenemang som styrs av FINA-standarder används en komplex formel som tilldelar ett poängvärde till varje dyk. Poängen från var och en av domarna (visserligen en poäng som har viss subjektivitet) multipliceras med detta svårighetsgradsfaktor (ett rent objektivt tal), sedan beräknas medelvärdena för att producera dykarens poäng för det dyket.

Svårighetsgradsfaktorn för varje dyk beräknas på basis av dess kroppsposition, antalet kullerbyttor och/eller vändningar och andra faktorer. D.D. Poängen för ett visst dyk kan ändras över tid baserat på officiell konsensus från det styrande organet, och nya dyk läggs till med jämna mellanrum.

Utvecklande svårighetsgradsdiagram

Genom åren har formlerna för svårighetsgrad vid dykning (liksom för andra sporter) genomgått förändringar i takt med att konkurrenterna blivit allt skickligare. Det fanns en tid när en dykare med en

program inklusive valfria dyk med svårighetsgrader på 3,0 kunde förvänta sig att vara mycket konkurrenskraftiga på de högsta tävlingsnivåerna, förutsatt att han eller hon utförde bra.

Ett perfekt utfört dyk med en 3.0 D.D. är fortfarande ett mycket bra dyk, men med förändringar i svårighetsgrad formel och tabell, som blev effektiv i september 2009, potentialen för en lista över dyk med en svårighetsgrad (D.D.) över 4.0, gör att ett 3.0-program verkar lite världslig.

För att sätta dessa förändringar i perspektiv, tänk på det vid Peking OS, den högsta svårighetsgraden som användes var 3,8 – en omvänd 2,5 kullerbyttor med 2,5 vändningar i gädda på både tre- och 10-meter – ett dyk som vid den tiden inte ens var listat på D.D. tabell.

Med den nya versionen av diagrammet för svårighetsgrad från FINA, finns det nu 13 dyk listade i tabellen som har en D.D. över 4,0, jämfört med endast två dyk i 2005 års version av diagrammet. Om en dykare är så benägen har de nu möjlighet att tävla om dyk med en D.D. på 4,0 eller bättre i alla utom kategorierna vridning och armstöd.

Detta toppas av en 309B på tre meter, en omvänd 4,5 kullerbytta i gäddposition, som hävdar titeln som det svåraste "listade" språngbrädet eller plattformsdyket på 4,8.

Ett förtydligande är dock på sin plats – bara för att ett dyk inte är listat i tabellen betyder det inte att det inte kan utföras. Det betyder bara att vid den tidpunkt då tabellen publicerades hade just det dyket ännu inte använts i tävlingen.

Hur förändringar införs

Några av de nya tilläggen till FINA-diagrammet sker för att dyken är föreställda – läggs till i diagrammet för att ge dykare något att skjuta efter. En sådan strategi fungerar verkligen eftersom nya dyk som aldrig har utförts, när de väl lagts till i diagrammet, riktas mot dykare i konkurrens. Andra dyk når dock diagrammet eftersom kreativa dykare utvecklar dem och utför dem i konkurrens. Faktum är att de flesta förändringar i tabellen vanligtvis kommer till på grund av att konkurrenter har skapat nya dyk. Hela 24 dyk i den nya tabellen lades till på grund av att nya dyk genomfördes.

Till exempel, i fallet med 5255B (omvända 2,5 kullerbyttor med 2,5 vändningar), tävlades dyket faktiskt, eftersom tilldelas en D.D. före tävling med hjälp av svårighetsgradsformeln, utan att ännu vara listad i tabellen på Allt.

Resten av de 46 ändringarna i diagrammet var resultatet av omstruktureringen av formeln för svårighetsgrad. Totalt 34 dyk såg en ökning i svårighetsgrad, medan ytterligare 12 tappade mark med D.D. minskningar.

4.5 Kullerbyttor i alla riktningar

Innan den nya D.D. tabellrevision, det enda dyket med en 9:a på slutet (vilket indikerar 4,5 kullerbyttor) var en 109C, en framåt 4,5 kullerbytta i tuck position på både tre- och 10-meters brädor. I den aktuella tabellen finns det dock 9:or i fyra kategorier (fram, bak, bak och inåt), och i både tuck- och gäddpositioner. Även om du inte ser dessa utföras på en regelbunden basis, med tanke på dagens dykares vågade och faktum att varje dyk har en D.D. faktor över 4,0, kan vi förvänta oss att se dem försöks mer regelbundet grund.

Lost Art of Multiple Twists

En annan betoning av förändring är ett resultat av att FINA anstränger sig för att uppmuntra användningen av dyk som betonar vridning utan flera volter. Dyk som trippelvridning eller fyrdubbel vridning med 1,5 kullerbyttor har sett en ökad svårighetsgrad, medan dyk som back eller back 2,5 med .5 vändningar, såg ett fall i D.D. Målet är att uppmuntra bättre utveckling av vridningsfärdigheter, snarare än att lägga till vändningar bara för svårighetens skull.

Vad kommer härnäst

När dykare blir starkare, när träningsmetoderna förbättras, och när tävlingen fortsätter att tänja på gränserna för vad som är möjligt, är det inte svårt att föreställa sig nästa omgång av förändringar inklusive ett dyk med en D.D. över 5,0! En rygg 4,5 med 1,5 vridningar kan göra det lura.

Vad är Tiger Woods nettovärde?

Tiger Woods nettoförmögenhet är inte så lätt att avgöra, eftersom i första hand ingen vet med säkerhet hur mycket inkomst han har haft under åren, och ingen (förutom Tiger, hans revisorer och möjligen hans advokater) känner till alla hans utgifte...

Läs mer

Golfaren Johnny Miller Bio och karriärprofil

Johnny Miller spelade en av golfhistoriens stora rundor 1973, och han vann två stora mästerskap i mitten av 1970-talet. Hans spelarkarriär sträckte sig från 1960-talet till 1990-talet. Och med början på 1990-talet blev Miller en av golfens mest k...

Läs mer

Golfaren Fred Couples Biografi och karriärdetaljer

Fred Couples är en av de mest populära golfarna i sin tid, bland fans och med sina medgolfare. Hans proffskarriär sträcker sig från 1980-talet och till Champions Tour på 2000-talet. Pars kännetecken är ett lättsamt sätt och ett av golfens smidiga...

Läs mer