Klassisk period musikformer är enklare och mindre intensiva än de från föregående barockperiod, vilket återspeglar en förändring i den politiska och intellektuella kulturen i Europa vid den tiden. Barockperioden i europeisk historia är känd som "Age of Absolution", och på den tiden var aristokratin och kyrkan mycket mäktig.
Men Klassisk period ägde rum under "upplysningstiden" då makten övergick till medelklassen och vetenskapen och förnuftet omkullkastade kyrkans filosofiska makt. Här är några musikformer som var populära under den klassiska perioden.
Sonat
Sonataformen är ofta den första delen av ett flersatsverk. Den har tre huvudsektioner: utläggning, utveckling och rekapitulation. Temat presenteras i expositionen (1:a satsen), utforskas ytterligare i utvecklingen (2:a satsen) och återges i rekapitulationen (3:e satsen). Ett avslutande avsnitt, kallat coda, följer ofta efter rekapitulationen. Ett bra exempel på detta är Mozarts "Symfoni nr 40 i g-moll, K. 550."
Tema och variation
Tema och variation kan illustreras som A A'A'' A A: varje successiv variation (A'A'', etc) innehåller igenkännbara delar av temat (A). Kompositionstekniker som används för att skapa variationer på temat kan vara instrumental, harmonisk, melodisk, rytmisk, stil, tonalitet och ornamentik. Exempel på detta är Bachs "Goldberg Variations" och Haydns andra sats av "Överraskningssymfonin".
Menuett och Trio
Denna form kommer från en tredelad (ternär) dansform och kan illustreras som: menuett (A), trio (B, ursprungligen spelad av tre spelare) och menuett (A). Varje avsnitt kan delas upp ytterligare i tre underavdelningar. Menuett och trio spelas på 3/4 tid (trippelmeter) och dyker ofta upp som trean sats i klassiska symfonier, stråkkvartetter eller andra verk. Ett exempel på menuett och trio är Mozarts "Eine kleine Nachtmusik".
Rondo
Rondo är en instrumental form som var populär i slutet av 1700-talet till början av 1800-talet. En rondo har huvudtemat (vanligtvis i tonic key) som återges flera gånger när det växlar med andra teman. Det finns två grundläggande mönster för en rondo: ABACA och ABACABA, där A-sektionen representerar huvudtemat. Rondos förekommer ofta som sista satsen av sonater, konserter, stråkkvartetter och klassiska symfonier. Exempel på rondos är Beethovens "Rondo a capriccio" och Mozarts "Rondo alla turca" från "Sonata för piano K 331."
