"Lost in Translation" har fått strålande recensioner på festivalkretsen och dess unga stjärna, Scarlett Johansson, är en av de centrala anledningarna till att filmen har blivit så väl mottagen.
I Sofia Coppolas "Lost in Translation" spelar Scarlett rollen som Charlotte, en fotografs fru som taggar med sin man (Giovanni Ribisi) på uppdrag i Japan. Kan inte sova och lämnas ensam i ett främmande land medan hennes man arbetar, Charlotte slår till en vänskap med andra sömnlöse Bob Harris (Bill Murray), en stor amerikansk filmstjärna i Japan som filmar en kommersiell. Ensamma och frånkopplade finner de två stöd och styrka i sin överraskande vänskap.
SCARLETT JOHANSSON INTERVJU:
Hade du det bra när du filmade i Japan?
Det var väldigt roligt. Vi jobbade så mycket att jag inte hade så mycket tid att göra så mycket annat än på min lediga dag. Jag sov och shoppade och åt japansk mat, men jag önskade verkligen att jag hade mer tid att verkligen uppleva det för jag hör att om du känner många människor som är där, kan du verkligen upptäcka många fantastiska saker som är gömda i vimlet och brådska.
Gjorde du någon karaoke när du var där?
Vi körde karaoke. [Förutom] karaoken som vi sköt, gjorde vi karaoke dagen innan vi började skjuta.
Vad sjunger du när du gör karaoke?
När jag väl börjar rulla på är jag överallt.
Några Britney Spears-låtar?
Britney Spears gillar jag bara att göra narr av. Egentligen inte hon, utan hennes arbete. Egentligen låter jag bra när jag sjunger Britney Spears, men jag gör ett bra intryck av Cher.
Regissören Sofia Coppola sa att du var en bra sport om att vara i dina underkläder under inspelningen. Hur fick hon dig att känna dig bekväm?
Jag hade ätit så mycket Udon att jag bara tänkte: "Herregud, jag kommer inte att se anständig ut i dessa underkläder." jag ville verkligen inte ha de där underkläderna för jag var så uppsvälld av att äta all denna Udon hela tiden. Hon var som, "Du vet, det skulle vara trevligt om du kunde bära dessa underkläder", för det var vad som stod i manuset. Och hon sa: "Men jag förstår om du är obekväm." Hon sa: "Varför provar jag inte dessa åt dig? Man kunde se hur de ser ut. Se bara hur de ser ut och om du inte vill göra det så behöver du naturligtvis inte göra det.” Jag tänkte: "Okej, det är snyggt bra deal." Och naturligtvis är Sofia gänglig och smal, [med] en väldigt elegant kropp och så hon såg fantastisk ut i underkläder. Det var så hon fick mig att bära dem.
Blev du förvånad över att du blev ombedd att spela en roll som är fem år äldre än din verkliga ålder? Var det en speciell utmaning?
jag vet inte. Jag har väl inte tänkt så mycket på det egentligen. Den enda gången jag verkligen var medveten om det var när jag satte på mig mitt bröllopsband. Annat än det, du tänker på det och det är som, "Fem år här, fem år där. Ingen stor grej." Den enda förberedelsen som jag verkligen gjorde var med Giovanni [Ribisi]. Vi gjorde två dagars repetition bara för att ni ska få en känsla av något slags äktenskap mellan oss, så att vi inte bara träffades för första gången och sa: "Låt oss gå i säng nu", och den typen av sak. [För att också fånga] den typen av dynamik som kommer med äktenskap där du älskar personen och vid den tiden är du på olika platser.
Sida 2: Arbetar med Sofia Coppola och Bill Murray
Vad lärde du dig av att arbeta med Sofia Coppola?Att arbeta med Sofia, se henne ta den här idén och förvandla den till något som vi gjorde inte så långt efter att [hon kom på idén] var inspirerande. Du behöver inte köra kretsen i fem eller sju år innan du får din film klar. Om du är passionerad och har rätt strängar att dra... Lyckligtvis är jag i den positionen där det förhoppningsvis inte kommer att vara fullt så svårt. Att komma direkt från college, att komma ut från något manusförfattarprogram och försöka få ditt manus gjort är en helt annan upplevelse. Så det är väldigt inspirerande.
Hur var det att arbeta med Bill Murray?
Jag har alltid varit ett stort fan av Bills och "Groundhog Day" är en av mina favoritfilmer någonsin. När jag såg honom... Jag blir inte riktigt star struck. Den enda gången jag har blivit star struck, och jag kunde räkna dem på en hand: Patrick Swayze, Bill Clinton och jag tror några till. Men att se Bill var som en av dessa upplevelser. Det var som att se Bill Clinton. Det var som "Wow, där är han. Det ser ut som honom, det låter som honom, och det ser ut som hur han rör sig." Det var roligt eftersom han är någon jag har tittat på så länge. Det var till och med annorlunda än att se någon som, jag vet inte, Meryl Streep som jag också har tittat på i evigheter, eftersom jag associerar honom så mycket med karaktärerna han spelar. Med honom är det som, "Åh, det är Bob från "What About Bob." Det är Phil från "Groundhog Day", eller vad som helst, och det var fantastiskt. Det var väldigt roligt. Han är väldigt seriös som skådespelare, som de flesta komiker är, och han var väldigt givande både i kameran och utanför.
När du spelade in den här filmen, hade du ett "Lost in Translation"-ögonblick?
Ja. Normalt sett kommer jag inte med någon assistent eller så, men det var bara omöjligt. Du måste ha en. Det är en nödvändighet där borta för jag blev verkligen förvånad, men många människor talar inte mycket engelska. Antingen var deras engelska som "Wow, du pratar fantastisk engelska", eller så är det väldigt lite. Det fanns egentligen inget mellanting. Så när jag behövde saker på ett apotek, eller praktiska saker, behövde jag ha översättaren. Annars var det mycket handrörelser. "Jag letar efter en liten, mindre," och du gestikulerar med händerna. Det är internationellt.
Intervju med författare/regissör Sofia Coppola
Intervju med Bill Murray från "Lost in Translation"
